När allt är tungt och det känns som att vinden aldrig kommer vända så är det skönt att ha ngn vid sin sida. Ngn som lyssnar och försöker förstå, jag är så glad att jag har dom vännerna jag har och den mamma jag har och den pappa jag har och den syrran jag har. Just nu är allt rent utsagt piss. Jag saknar min pojkvän också och det gör inte det hela bättre :/ Men jag har ungefär en grej jag ser fram emot just nu, en grej som jag orkar se fram emot. Och det är helgen. Själv hemma, Rasmus kommer och det ska bli så skönt och bara prata, mysa, käka gott och jaa bara må bra för en liten stund. För det vet jag att jag gör när jag är med dig. Men nu ska jag fortsätta kolla på så ska det låta, vilket liv man har. Men jag gör nästan allt för att få lite glädje i min vardag just nu. Munterjök som jag är har svårt för det för tillfället. Ni kanske kommer ihåg att jag pratade om att jag skulle åka upp till piteå för att hälsa på min morfar och släkten? Det skulle jag iaf, själv på påsklovet. Jag såg fram emot det och jag sakrin morfar så grymt otroligt mycket. Han är nog den ända som jag skulle tänka mig att bli som. Jag pallar inte sitta och förklara varför för då börjar jag bara gråta och det har jag gjort tillräckligt. Men han är bara bäst helt enkelt. Han gick bort i morse.. jag hann aldrig åka upp dit, jag hann inte ens säga hej då. Och jag har inte heller sagt till honom hur mycket han betyder för mig. Det jag ville säga är att va rädda om det ni har och säg vad ni tycker, vänta inte.. Det kan va försent när du väl är redo. ring era mor och far föräldrar ofta och tappa inte kontakten, jag hade den bästa kontakten med min morfar fast vi bodde långt ifrån varnadra och snackade sällan på telefon men jag kände ändå att han alltid va där för mig. Nu pallar jag inte skriva nu vill ja bara sova. Så om jag är depp så behöver inte alla fråga , eller jo de är klart ni får men nu vet ni iaf varför.