Jag saknar min mormor så stort och jag önskar att jag hade bott lite närmare den sista tiden som hon va i livet. Du va speciell och det va många (nära) som hade problem med dig, det va de. Men jag hade aldrig de och du va och kommer alltid vara min mormor.
Du visste va du du ville men orkade inte riktigt. Jag vet att både jag och morfar såg upp till dig innerst inne. Mamma älskar dig, och det vet du. Men ibland är det svårt att erkänna det för sig själv. Hon gör det och har alltid gjort, du är hennes mamma min mormor och du är älskad. Av mig och av många fler. Din begravning va det tuffaste jag någonsin gjort och allt som kom upp då gjorde så ont. Tiden efter va också jobbig och det är inte för än nu jag kan prata om det. Tårarna kommer men man måste orka. I år är första gången sen jag va 3 som morfar kommer ner på julen.. Jag hade hoppats på att ha dig här me. Men jag vet att du kommer va här. Med morfar och med oss ♥